Det svarta, bottenlösa tomrummet
Tom vaknade klockan 06:47 jordetid, eller centraleuropeisk tid för att vara exakt.
Vad nu det spelade för roll; här gick solen varken upp eller ned, och där ute var temperaturen alltid runt -270 grader Celsius[1].
Han kisade mot det blåvita ljuset i hyttens fönster och täckte sina ögon med armen.
Sedan tog han ett djupt andetag och beordrade datorn att stänga av det artificiella solskenet och tända rummets lampor.
Tom ställde sig mödosamt upp och gick fram till fönstret.
Där, i det tjocka glaset på den vita, sterila väggen tynade det konstgjorda ljuset bort och i hans sömndruckna ögon flöt ljusfläckar runt mot en svart bakgrund.
Som reflektionen i en mörk sjö, där vattenytan brutits av en ikastad sten.
När ögonen hittat fokus, samlades ljuset i små, distinkta punkter; blinkande men orubbliga. Mellan dem bredde det svarta, bottenlösa tomrummet ut sig.
Det oändliga kosmos.